Hur blir det med arv i detta fall?
har en fråga om arvsordning, får se om någon kan svara på den.
detta är situationen. när min farmor dog fick hennes sambo, som hon dock inte var gift med, hela arvet. han är alltså styvpappa åt hennes barn. nu har han gått bort. vem ärver? hans syskon, eller hans styvbarn, alltså min farmors barn?
Sajtvärd på Skrivlust
Svårt att säga.. Tekniskt sett så borde hennes barn ha fått ut arvet när hon dog. De har ju ingen rätt att ärva sambon..

Farmoderns barn ärver hälften av boet om de valt att låta sambon sitta i orubbat bo!
Man kan altså inte testamentera bort sina barns arv!
Den andra hälften ärver sambons barn om han har några.
Har han inga gäller testamente.
Har han inget ärver hans syskon.
Finns det inga giltiga arvingar går hans hälft till arvsfonden.
Kusiner är numera inte arvsberättigade.
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.
nej jag tycker också det var konstigt att han fick allt när de inte var gifta. han har inga barn. då verkar det mest sannolika att hans syskon och hennes barn ärver hälften var, för det är ju jävligt konstigt om allt går till hans syskon när de lät honom, som du kallar det, "sitta i orubbat bo." kan absolut inte tänka mig att min farmor skulle ha testamenterat allt till honom på ett sådant sätt att inget går till hennes barn vid hans bortgång.
Sajtvärd på Skrivlust

Du får prata med din far, han borde ha varit med vid bouppteckningen vid hans mors död!
Farmor kan om hon vill testamentera sin kvarlåtenskap till vem hon vill, dock spelar det mindre roll om hennes barn bestrider testamentet, de har rätt till sin laglott!
Det vanliga är dock att man låter partner sitta i orubbat bo tills denne dör.. gäller främst vanliga människor som saknar större förmögenhet!
För om man är vanliga personer utan förmögenhet så är trotts allt i de flesta fall eventuella bostäder främsta ekonomisk tillgång.
När den sista dör delas boet enligt lag och alla dödsboägare får sitt!
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.
min far har gått bort. jag står därför i hans ställe i detta fall. vill inte fråga hans syskon om detta eftersom det skulle verka väldigt okänsligt att det är det första jag tänker på, men jag hade väldigt lite kontakt med personen som gått bort och har inte mycket kontakt med min pappas syskon heller. därför som jag inte har någon jag kan fråga i nuläget. längre fram när det framstår som mindre okänsligt kanske jag kan fråga. men jag hoppas att det är som du säger, att det blir femtio femtio mellan farmors barn och styvfarfars syskon. även om det inte lär bli mycket med tanke på att det på farmors sida är fyra barn och jag.
Sajtvärd på Skrivlust
Fick ni ut någon kopia på boupptäckningen? I så fall står vederbörande advokat med där och du kan kontakta denne med frågor.
Precis gått genom ett arv själv där 50% delades med farfars söner och resterande 50% mellan oss 9 kusiner, helt enligt testamentet.
citat från #3
kan absolut inte tänka mig att min farmor skulle ha testamenterat allt till honom på ett sådant sätt att inget går till hennes barn vid hans bortgång.
Din farmor kan inte ha testamenterat bort allt. Det går enligt lag inte att testamentera bort bröstarvingarnas laglott, i det här fallet skulle din far ha varit bröstarvinge. Nu är det istället du som träder in i hans ställe och ska då ha rätten till hans laglott. Även om du inte har någon speciell kontakt med din fars syskon så kan det ändå vara lämpligt att ta kontakt med någon av dom i alla fall. Det ligger ju i deras intresse också att dom får ut sin laglott. På så sätt sitter ni ju i samma båt kan man säga.

Makar/sambos/personer som lever i äktenskpsliknade förhållande ärver inte varandra, det gör deras barn!
Däremot så har överlevande partner ett stärkt skydd att få sitta i orubbat bo tills döddagar och har då oxå full förfoganderätt, dvs de har rätt att spendera allt!
Det var trotts allt deras gemensamma besparing som var tänkt att de skulle leva av på sin ålderdom.
Enda undantaget är särkullbarn.. som alltid har rätt att få ut sitt arv direkt!
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.