Jag själv har full koll på min ekonomi men det har fått mig att fatta att människor inte alltid styrs av förnuftet utan tillåter sig själva låta det gå åt skogen. Det positiva är kanske att de som finns i gråzonen får sig en tankeställare. Det dåliga är att det är lite "förnedrings-TV" över det hela och det gillar jag verkligen inte.

Kan inte påstå att jag har lärt mig något. Har däremot många gånger blivit förfärad över att det finns så många människor som gör av med mer pengar än de har

Jag har inte lärt mig något av det programmet. För mig är det självklart att man inte kan spendera en massa om man inte har pengar.

Det jag märkt av det programmet är att många inte äger några tillgångar utan bara skulder men det  är ju ett problem för många som inte äger något av värde utan bara har sin belånade bostad & lite lösöre inga som helst tillgångar & det är ett problem som är utbrett i samhället & det gäller ju inte bara dom som varit med i lyxfällan.

#3 - Det kallas lån och kredit, som tyvärr är för lätt att få idag. Ingen kollar hur mycket kreditskulder man har hos andra bolag när man skaffar en ny, om man inte har några betalningsanmärkningar. Som en som tidigare haft ganska stora kreditskulder - inte ohanterliga för mig men som mest uppemot 3000 euro - vet jag hur lätt det är att hamna i en ond spiral som gör att man måste betala så mycket på kreditskulderna att man inte klarar sig till månadens slut utan att handla på kredit. Man överskattar lätt sin betalningsförmåga, inte minst med regelbundna hyfsade inkomster, och sin förmåga att hålla tillbaks på nya inköp. Några extra pengar för sparande finns inte med kontinuerliga kreditskulder, och plötsliga utgifter som bilreparationer med mera spär på totala skulden eftersom man aldrig har råd att betala bort dem direkt.

Hur hamnade jag där? Jo, först var jag fattig studerande i 6 år, som betydde att jag levde ungefär på existensminimum. Pengarna som sommarjobben inbringade räckte aldrig ända fram till nästa vår och några pengar att sätta på långsiktigt sparande hade jag aldrig. Efter studieåren fick jag fast jobb på ny ort, och köpte bil och skaffade en hyresbostad som behövde inredas, men några besparingar hade jag naturligtvis inte. Skaffade lite ett som annat som jag antingen behövde eller som jag ville ha, som en hyfsad stereo, och reste regelbundet till mina hemtrakter. P.g.a. avståndet blev kostnaderna för de resorna ganska höga. När jag köpte ny bostad krävdes igen mer inredning, och renoveringen blev tredubbelt dyrare än jag hade beräknat och tagit lån för. Gissa hur jag betalade de extra kostnaderna. Sedan är inte mina hobbyn heller de allra billigaste, speciellt fotohobbyn som jag började med 2009 har kostat multum, det kan jag erkänna. Musikhobbyn har dock inbringat mer pengar än den kostat. 

Jag har alltid haft stenkoll på min ekonomiska situation, men aldrig förrän i år gjort upp en budget. Har alltid blivit lite uppgiven när jag hört käcka kommentarer om att man ska spara 20% av inkomsterna eller aldrig köpa nånting (annat än bostad) på kredit. Det har känts omöjligt, helt enkelt.

Det jag kommit till insikt över - delvis tack vare lyxfällan - är hur viktigt det är att ha ett sparande, en bottenkassa på åtminstone några tusen euro. Det vill jag se till att mina barn får, så de har lite startkapital då de börjar vuxenlivet. Hade jag haft ett sådan skulle jag möjligtvis ha kunnat undgå ovannämnda skuldspiral och istället kunnat börja ett regelbundet sparande genast. Lyxfällan inspirerade också mig/oss att göra upp en budget för vår familj, då vår ekonomi är mer pressad detta år p.g.a. att sambon är hemma och sköter vårt barn och vi lever i stort på enbart min lön för närvarande. Hittills har det gått rätt hyfsat, då man faktiskt för en gångs skull räknat igenom vad man har råd eller inte råd med.

Betala alltid dina räkningar, ring bolaget om det strular.
Lån ska man ta så sällan man kan, och särskilt inte för att betala andra lån.
Kreditkort är av ONDO(för mig iaf)
Och vad än du gör, håll dig från kronofogden.

När jag ser hur lätt det är att hamna i skiten blir jag mer taggad på att hålla mig borta från skulder.

Jag har lärt mig nu inför att jag startade företaget är at ha skiljd ekonomi på företaget och det privata även om det rent teoretiskt sett är mina pengar som hör till företaget så räknar jag inte det som min förrän jag får min första "lön" (dvs egna uttag).

Redan sen innan så var både jag och min man kredit och lån vägrare och lyxfällan har väl inte fått en att vilja ta lån mer, trots att vi levt på existensminimum eller under det största delen av vår tid tillsammans.

Vi har fortfarande inga lån eller krediter någon stans trots att vår inkomst varit ca 3000:- efter skatt nu i nästan ett år (så vi har levt på sparande).

Det är ett bra program som tar upp ekonomins baksida ,med vräkning bli av med saker o bilen. Vi har blivit lata under kreditbolagens lätta reklamjinglar. Skuldberget byggs på månad efter månad till år. Status saker som bilens värde då man ska lämna o hämta barnen , stå på uppfarten, o senaste kläderna.  Antingen är vi så ekonomiska smarta eller lättlurade för att ha ett påhittat liv  i tv såpans svans.

Att en del inte verkar klara av att tänka.

Att jag har alldeles för få kreditkort(har ju bara ett). Finns ju säkert 100 till jag kan få under dagen och bums spendera upp. Toppen! :D (skämtar alltså). Säger som Hera. Folk verkar inte tänka. Hyran, mat åt barnen och andra förnödenheter betalar du väl först och inte köper någon pool på kredit. Helt sjukt vad folk spenderar pengar på och sen verkar förvånade över att ekonomin kraschar.

Jag reagerar mest på hur mycket pengar folk lägger på dåliga vanor och beroenden!! Som red bull, cigaretter, snus och spel. Och de "har ingen aning om vart pengarna tar vägen". Det är ju ofta de lägger mer pengar på det än andra nödvändiga saker, som grejer till barnen.

#11 ja det är sant, glömde den biten. Ibland undrar man hur dom fått i sig allt skräp under ett år och ändå lever.

Har alltid fått lära mig att spara ihop till saker, man klarar sig med mindre än många tror ex. behöver man inte alls låna till inredning när man flyttar till en bostad. Har man en säng och en stol så klarar man sig långt. Var utan vardagsrumsinredning i månader när jag flyttade till en lägenhet jag satt på en pinnstol och tittade på tv men sedan kunde jag köpa möblerna kontant.

Förstår inte att en del är så korkade i lyxfällan ex. de som har skulder upp över örona men ändå åker på solsemester för man måste ju skämma bort sig ibland ??

Betala bort alla skulder medan man har pengar, annars hamnar man i en enorm knipa när man blir utan jobb eller går ner i lön.