Jag känner igen det där. Det var det första min sambo fick höra när hon svarade i telefon.

Jag håller med om att folk borde dra ner på dem frågorna. Sedan en annan sak jag har upptäckt som också är provocerande är ju när man har "lågstatus" yrke att folk börjar säga att man ahr ett skitjobb, satsa på annat etc. Även det tycker jag är onödigt, speciellt när man har slitit för att få ett nytt jobb.

Öht tycker jag det är tröttsamt med människor som måste ifrågasätta andra som inte är i deras sits, eller fälla mindre genomtänkta uttalanden. Jag förstår att du blir less på deras kommentarer!  Det var länge sen jag var i din sits, men har ju arbetssökande vänner och jag beundrar dem då det är ett jäkla jobb(!) att söka jobb- går åt massor med tid och energi ju…

oCH VAD ÄÖR ETT LÅGSTATUSJOBB?? I mina ögon är varje jobb ett viktigt jobb oavsett vad det är för jobb

#3 Alla jobb under där du tjänar under 20 000 är lågstatusjobb enligt vissa. Men jag håller med jobb är ett jobb, jag kunde ha haft det värre - jag kunde ju ha varit arbetslös!

# 4 I så fall finns det många "lågstatusjobb" i Sverige. En undersköterska eller sjukvårdsbiträde tjänar inte inte 20.000 i månaden. Inte heller de som vänder burgare på olika hamburgerställen eller få handelsanställda.

#5 Det som uppfattar som lågstatus jobb i allmänhet är ju dem som inte kräver gymnasieutbildning:

Lokalvårdare (städerska)
Taxichaufför (ändring på gång)
Varuplockare
Kassörska
etc.

Måhända att lönen är sämre för en kassörska än en läkare t.ex men det är ändå ganska rimligt med tanke på utbildning.

Däremot tycker jag personligen att alla jobb är lika mycket värda för hur skulle vi klara oss utan dessa som vi själva så fult kallar för "lågstatusjobb"

#7 Rätt vi skulle ine klara oss alls utan dom.

Håller med ovanstående- samhället skulle förfalla om vi inte hade tex städarna… Jag tycker att alla ska ha en rimlig lön, även om man inte är (hög)utbildad- man måste ju ändå kunna försörja sig och inte känna att det knappt går runt ekonomiskt (been there, done that)- en minimilön på kanske 18000 iaf. Själv har jag jobbat med städning för flera år sen och tjänade sjukt dåligt- då känner man sig rätt värdelös i dubbel bemärkelse (eftersom många dessutom ser ner på folk som har städning som yrke)…

#9 Så en utan studielån eller högre utbildning ska tjäna lika mycket som en med flera hundratusen i skuld och som dessutom har ansvar för andras liv?

I mina ögon är alla jobb lika viktiga, samtliga behövs för att samhället ska fungera.

Men går jag till mig själv kommer jag ha drygt 1,2-1,4 MILJONER i studieskuld om jag kommer in på den utbildningen jag vill och lyckas slutföra den. Tro tusan då att jag behöver ligga i övre löneskiktet om jag någonsin ska kunna betala tillbaka de pengarna.

Skulle alla ha hög lön skulle inflationen skena iväg.. (Därmed inte sagt att jag anser att vissa jobb är kraftigt underbetalda, till exempel undersköterskor).

Tillbaka till ursprungsfrågan.

Jag har en anhörig som varit arbetslös sen i somras. Denne mår jättedåligt över detta och får ständigt höra från icke-insatta "har du inte fått ett jobb än?" "Vad ska du göra med ditt liv?" och se jämnåriga göra karriär.

Saken är det att denna person inte kan göra något åt sin arbetslöshet för tillfället av flera skäl (bland annat jobbrist men inte bara det) och då blri det givetvis extra jobbigt

#10 Var någonstans har jag skrivit att alla ska tjäna lika mycket??? Jag skrev att jag tycker att alla ska ha en rimlig lön att försörja sig på- det är en viss skillnad…

Det är precis som om har du inget arbete är du ingenting värd. Det folk måste lära sig fatta är att det aldrig kommer att finnas jobb till alla. Full sysselsättning är i det närmaste omöjlig att uppnå. Det kommer alltid vara så att vissa människor hamnar utanför, pga sjukdom eller handikapp, pga otillräcklig utbildning el. arbetslivserfarenhet eller pga att arbetsgivarna helt enkelt inte anser vissa personer vara dugliga.

Just arbetsgivarna anser jag är de största bovarna i dramat eftersom de ofta är så fruktanvärt nitiska i sin bedömning av den arbetssökande. Har du den allra minsta brist så får du inte jobbet. Varför inte återinföra lärlingsutbildningarna och låta främst unga arbetssökande få praktiker på olika arbetslatser, så att de får lära sig jobbet på plats? Det hade löst mycket av dagens arbetslöshetsproblematik.

Men nej, man ska gå dyra utbildningar i 10-15 års tid och därtill skaffa sig arbetslivserfarenhet, problemet är att har man ingen arbetslivserfarenhet kan man inte heller få ett arbete, och då kan man heller inte skaffa sig arbetslivserfarenhet - ja ni fattar vad jag menar. Hur sjukt är det inte? Och har du inte körkort är du så gott som körd på arbetsmarknaden.. men får du inget arbete med tillräcklig lön kan du inte heller skaffa körkort.. en ond cirkel.

Jag är så förbannat trött på detta skitsystem att jag ska satsa de pengar jag kan avvara på olika spel (Keno, Lotto, stryktips, Oddset m.fl.) tills jag får en högvinst (eller flera) så att jag bara kan skita i allt vad arbete och arbetssökande heter och leva gott och vara ekonomiskt oberoende.

Ja ni kanske tycker jag låter som en som inte vill jobba.. men om ni hade sökt lika mycket jobb som jag och ansträngt er lika mycket under så många år, men bara fått nej överallt hade många av er säkert också gett upp.

Ska dock tillägga att jag oftast brukar vara ärlig mot arbetsgivare och erkänna att jag haft alkoholproblem, och jag begriper ju att det är det som är boven i dramat, men ska inte alla människor få en chans? Det spelar ingen roll om man försöker övertyga arbetsgivaren om att man hädanefter tänker leva ett skötsamt liv utan alkohol, de dömer ut en som människa lik förbannat.

När folk frågar mig varför jag inte har något jobb brukar jag säga som det är: Det här samhället vill inte ha mig pga att jag haft alkoholproblem. Jag är utdömd på förhand, arbetsgivarna vill inte ta i mig med tång.

Rickard77; informerar du om tidigare (nuvarande?) alkoholproblem på eget initiativ eller är det på en direkt fråga?

Jag hoppas att du hittar ett arbete inom en rimlig framtid! Dock förstår jag att det kan vara svårt, dock är även deltidsarbeten och timvikariat vägar som senare underlättar att få ett "riktigt" arbete.

Självfallet kan det vara tröttsamt att man definieras av sitt arbete eller brist på detsamma, samtidigt är detta inte så konstigt då du spenderar majoriteten av din vakna tid på just arbetet.

Däremot anser jag självfallet att ett undanbedjande av dessa frågor givetvis skall respekteras.