Personligen anser jag att en mer subjektiv bedömning av varje enskilt fall skall ske. En aktivt arbetssökande person kan ha väldigt stor nytta av att ha bil, både i arbetssökandet som sådant och som merit för att faktiskt få ett nytt arbete. Då talar jag om ”normal” bil, givetvis inte en fabriksny BMW, samma sak gällande boende i eget hus och liknande, ett halvårs arbetslöshet borde inte resultera i ett helt raserat liv och uppryckande av barn. Däremot om du med stor sannolikhet kommer att bli livstidsberoende av det ekonomiska biståndet anser jag att betydligt högre krav på förändring av livsstil.

Att en son har autism förstår jag inte riktigt skall spela in vid behov av bil? Det kanske någon kan förklara för mig. Reumatism förstår jag på ett helt annat sätt det direkta behovet av bil. Däremot att ha bil när du har barn som säkerhet om något händer, för att åka och storhandla och liknande anser jag däremot kan användas som motivering till behov av bil.

Vad jag förstod av artikeln så har de autistiske pojken svårt att åka kommunalt och blir väldigt rädd. Det borde väga ganska tungt när det gäller att behålla en bil som nästan bara har skrotvärde kvar.

Jag tycker också att man ska bedömma mer subjektivt i alla fall som kommer in.

Ja, men om ett ej autistiskt barn har en liknande rädsla, skall det då väga mindre tungt? "Torgskräck" är inte helt ovanligt, men klassas vad jag förstått sällan som funktionshinder.

Du bör väl ha en dianos. Är din torgskräck såpass uttalad att du behöver hjälp så har man oftast ett läkarintyg i bagaget.

Ja, fast alla sjukdomar klassas ju ej som funktionshinder. Enligt artikeln ovan var ej pojkens autism klassad som funktionshinder i detta sammanhang.

Märkligt tycker jag.

Ja, på sitt sätt, men är det ett funktionshinder som påverkar behovet av ekonomiskt bistånd? (Särskilda sjukersättningar ligger med andra ord externt.)

Jag är mer inne på att behovet av bilen försvaras av trygghet för barnen i allmänhet och behovet/fördel vid arbetssökandet.

Jag tänker att är det en billig bil som i detta fallet, få bilen värderad och sen kan soc, säga att ok, denna månaden får du inte 5000:- för du kan sälja bilen för den summan. Nästa månad är bilen "borta från" inkomsten. Sen är det upp till bidragstagaren att själv stå för alla kostnader rörande bilen. Likadant vad gäller förrådet, ta de pengarna från det bidraget de får, men soc ska inte betala extra kostnader för vare sig bil eller förråd.

Autism är ett funktionshinder och inte en sjukdom och att tvinga ett barn med autism och tågfobi borde nästan räknas som misshandel så om det bara är en skrotbil så borde dom kunna ha kvar den.

Själv har vi nästan alla gånger vi behövt gå på soc haft bil, men den är nog inte värd 1000 kronor en.

Jag har ju också ett funktionshinder så jag behövde ju inte söka jobb etc (har aktivitetsersättning)

Men vad jag har fatta är det olika beroende på vilken kommun man bor i vad dom anser att reglerna betyder

edit: däremot fick vi ju inte extra pengar för bränsle, försäkring etc