Det låter som ni ska dela igen rakt av. Båda vet ju vad kostnaderna på ett ungefär kommer ligga på. Har din inneboende flyttat ut? Annars får ni dela allt på 3.

Vi kommer få dela allt på 3 i två månader då min inneboende ska flytta ut i december.

Grejen är att jag inte vet om jag kommer klara det ekonomisk om vi delar allt rakt av. Han får mer inkomst än jag och jag lever på pengar jag jobbat ihop (ingen studielån).

Jag och min sambo gör följande. Jag betalar alla räkningar och hon står för maten samt bensin. Oftast har hon mer pengar i slutet av månaden men jag ser det som skit samma.

Hon pluggar och får ut ca 9800 kr. Hon har även en skuld som hon betalar av, därför har vi gjort så.

Okej. Och du jobbar antar jag? :)

Det bästa är kanske att prata om det men vill ändå ha lite "inspiration" om hur andra gör.

Det har varit så självklart för oss då vi tjänat in lika mycket tills nu. Så vi har inte ens brytt oss att diskutera ekonomin men det kanske är dags nu. Vill inte att det ska kännas orättvist åt något håll.

Nä, tyvärr! Är arbetslös och har ca 10300-11200/mån.

Min man och jag ha delat allt rakt av.

När vi flyttade ihop var han arbetslös så då stod jag för allting plus att jag had en bil med in i förhållandet.

Sedan har vi haft det väldigt varierat under årens lopp. Vi har haft det tufft under vissa perioder när jag varit hemma med barn, vid studier, vid arbetslöshet. Sedan har det varit perioder där han tjänat oerhört bra och jag mindre.

Nu så är jag halvt sjukskriven men vi delar fortfarande allt.

Vi har haft två hus och båda stått som ägare. Även i hyreslägenheterna vi bott så har vi båda stått på kontraktet.

"Dina pengar är mina pengar och tvärtom"

Vi har till och med gemensamt lönekonto.

#6 Men delar ni även på kostanderna på t ex hobbyer och egna kläder? Hur gör ni med sparande om ni har något? :)

Vi delar även på det.

Min man har handlat en del fiskegrejor denna sommaren. Han köpte en ganska dyr rycksäck till mig och kläder är sådant som vi köper då det behövs. Det brukar gå ganska jämt upp och är det något dyrare så brukar vi fråga varandra typ "är det OK att jag köper…?"

Vi har ett sparkonto, ett slags buffert till huset där det förs över automatiskt pengar från vårt gemensamma konto varje månad och sedan amorterar vi på våra lån.

Glömde skriva varför vi har gemensamt lönekonto och det var alltid strul genom åren när månaden gick mot sitt slut och vi behövde pengar. Då fick alltid den som hade mer kvar föra över pengar till den som skulle handla.

Då är det lättare när det är samma konto tyckte vi.

Ah. Okej. Ja det är klart det blir enklare på det sättet. :)

Min man och jag gör precis som bumbleboo. Vi har gemensamma konton.

Ja, det beror väl helt enkelt vilken tilltro ni har till varandra och litar på den andres sätt att prioritera och sköta ekonomin på om ett gemensamt lönekonto är lämpligt eller inte. Vissa klarar sig hela livet, genom byte av bostäder och barnskaffande utan att ha genomsam ekonomi, andra skaffar det direkt…

Jag kan personligen anse att vid stora inkomstskillnaden kan ett proportionellt delande av boendekostnaderna vara lämpligt, men detta beror på hur ni personligen ser på det hela och på ert förhållande…

Min man tjänar pengarna och jag förvaltar dem

Ha ha, alla har vi våra lösningar =P

#13 Jag ska framföra det förslaget. Haha. :P

#12 Ja. Jag tror inte att någon av oss vill ha helt och hållet gemensam ekonomi. Vi vill nog båda kunna "bjuda ut" den andre eller så.
Men om man nu skulle dela proportionellt - tar man en procentsats på inkomsten och applicerar den på utgifterna. Om du förstår hur jag menar? :)

Exxozzie; ja, exakt, så tänker jag, om han tjänar/får in 75 % av er totala inkomst anser vissa att han skall bekosta 75 % av boendekostnaden… Det behöver ju inte räknas exakt utan kan uppskattas på ett enkelt sätt. Vissa sätter även in pengar på ett liknande sätt på ett ICA-kort eller liknande och har för gemensamma matinköp, och resten av pengarna är "personliga".

#16 Ja, jag tycker nog också att det verkar rättvist att göra så egentligen. Sedan är ju frågan hur han ser på saken om vi nu delade rakt av på alla gemensamma kostnader när han pluggade och jag jobbade förut.

Jag har en väninna i min ålder som har delad ekonomi med sin man och det är alltid tjafs om vem som tankat bilen sist. Vem som ska handla och andra småsaker. Jag skulle aldrig klara av att ha det så men man är ju så olika.

#18 Usch. :S. Men om man inte klarar av att ha separat ekonomi kan man ju ha delvis delad. Det vi delar på är maten som vi har ett eget konto för. Alla kostnader som hör till lägenheten (el, bredband hyra..) och om vi ska köpa t ex gardiner eller saker som båda drar nytta av.

Sen kan det vara så att jag vill väldigt gärna ha en ny matta men han är inte så pigg på det. Då köper jag mattan själv. Och vice versa. Det fungerar bra för oss.

Men ja, ibland blir det lite tjaffs men jag tror att det beror (för oss) på att vi har olika inkomst och alltså får en olik uppfattning om vad som är värt att lägga pengar på.

Exxozzie; ja, jag tror det beror lite på med vilken inställning som personen går in i förhållandet, tror personen seriöst att det kommer att hålla för alltid så är det troligen inget problem att under en period bära en högre kostnad, däremot om personen inte ser att förhållandet på sikt kommer hålla så kanske vederbörande ej är så pigg på det…

Sedan i ert fall, hade jag givetvis haft samma åsikt fast omvänt när du arbetat och han pluggat…

Kan som kuriosa tillägga att min mormor och morfar ännu har delad ekonomi, de anser att det fungerar bäst, den ena betalar räkningarna och den andra de löpande matkostnaderna (och liknande)… Så även den versionen med en uppdelning kan fungera. (Personligen hade jag dock ej velat ha det så.)

#20 Jag tror också att det beror på inställning en del.

Ja, man ska väl göra det som känns bäst. Jag tänker lite att vi inte kommer att ha "mindre" gemensam ekonomi i framtiden utan att gränserna kommer att suddas ut ju längre man är med varandra.

Ja, det brukar vara en naturlig utveckling för långsiktiga förhållanden… =)

Vi har i princip haft gemensam ekonomi sedan vi träffades. Jag skulle heller aldrig klara av att hålla reda på vem som tankade bilen. Vi har samma konto på besnisnstationen.

Vi har allting gemensamt. Behöver nåon kläder så köper jag det för han går aldrig vch köper några skor eller kläder. Däremot så kan han myckte väl hanla mat fast det är från en lista som jag ställt samman och för deet emsta så går vi tillsammans.

Vi har heller aldrig grälat om pengar och vad vi ska göra med dem. Ingen av oss röker och har några vidlyftiga alkoholvanor. Jag tror att om någon har lite extavaganta vanor så kanske den andre skulle reagera.

Vi har hus och bilar och MC. Men vi har inte alltid haft det så bra ställt ekonomiskt som vi har det nu.

När jag studerade så levde vi på hans lön men jag tog studiemedel som vi satte in på banken och sedan köpte vi en bil för dem.

Vi har mittemellan. Vi har varsitt lönekonto och ett gemensamt konto där vi för över en summa varje månad och där alla räkningar till hus och hem betalas från. Mat, lån, bensin osv. Om jag sen handlar nåt till mig själv så tar jag det från mitt egna konto.

Dvs som #19 också har det.

Mina föräldrar har varit gifta i nästan 40år och de har separata konton men har avtalat vem ska betala vad.

Delad ekonomi kan man nog ha med, men är ju lite känsligare ifall det är nån av parterna som inte är speciellt bra hantera pengar då kan alla pengarna vara slut när räkningarna kommer. Vet en kille som hade delad ekonomi med sin sambo, hon skulle sköta betalningarna av räkningar mm. eftersom hon var föräldraledig med barnen, han upptäckte för sent att hon struntat i att betala alla räkningarna och istället shoppat till sig och barnen hela dagarna. Så det blev separation och han fick väldigt stor del av skulderna, han hatar henne fortfarande trots det gått 10år tänker bara på vad han kunde haft i livet ifall han inte behövt hålla på och arbeta av skulderna hon samlade ihop. De var inte gifta så hade hon bara kunnat handla på sitt konto så hade han ju aldrig behövt få några skulder men är ju lätt vara efterklok

Min sambo betalar lånet för hans hus, elen och allt annat kring huset. Jag betalar mat och nöjen. Skulle något gå sönder, tex kylskåp eller liknande, så är det jag som betalar det. Ingen överenskommelse, men det är så det har varit. Ska vi någonstans betalar jag resan och ska nya möbler eller liknande köpas på betalar jag även det.

pistenbully; är det hans hus eller ert hus? När han betalar lånet för huset ingår amortering och ränta i den kostnaden?

Är det hans hus som han ensam kommer att behålla om det värsta skulle ske, och ni separerar, och hans del av era "gemensamma utgifter" är att avbetala på det så sätter han in pengar på sitt eget sparkonto. Något som jag ej skulle uppleva som rättvist. (Detta beror givetvis på ovanstående.)

#27 ja. Han ägde huset innan jag flyttade dit och det är han som behåller det om vi flyttar isär. Jag betalar inget på hans lån, då jag anser att jag inte ska betala för något jag ej äger eller får behålla. Därav betalar jag mat, nöjen och andra prylar som jag kan ta med mig om en flytt skulle bli aktuell. Hade jag bott själv hade förmodligen denna kostnad som blir extra för att jag betalar för honom gått till hyra istället, dvs inget jag betalar idag. Jag är inte så insatti hur ett lån fungerar då jag själv aldrig haft ens en avbetalning. Hur menar du med att han sätter in pengar på sitt eget konto?

pistenbully; det han betalar i ränta och el/försäkring/underhållande renovering etc. det kan motsvaras av samma kostnader samt hyra för en hyresrätt, den delen som är amortering(/förbättrande renovering), det är ju pengar som han har lånat av banken för att kunna köpa huset, när han ger tillbaka dem nu, då övertar han ägandet av huset för motsvarande bit. (Grafiskt beskrivet.)

Detta innebär i praktiken att en del av hans kostnad (amorteringen och ev. renoveringar) går till något som han köper som han kommer att ha kvar och ej dela med dig vid en eventuell separation, samtidigt som du köper förbrukningsvaror så som mat och liknande, som inte finns kvar vid en eventuell separation. Därmed bygger han på sin egen hög och ökar sin förmögenhet och behåll genom ert arrangemang, samtidigt som du köpte de världsliga tingen som förbrukas kontinuerligt och ej finns kvar senare. Med andra ord långt ifrån optimalt för din del ur min synvinkel.

#29 jag har aldrig tänkt på det så, tack för en ny synvinkel på det hela. Å andra sidan, skulle vi gå isär så står han med ett i princip tomt hus ;-)

pistenbully; dock är det i regel skillnad i kostnad på att inreda ett hus med möbler och att köpa ett hus från grunden.

Ni får ha vilken ordning ni vill, det är dock värt att fundera över det så att ni gör ett informerat val som ni båda är införstådda med konsekvenserna av… =)

#31 absolut, jag förstår att du menade det som info och det tackar jag för :-D jag har verkligen fått sett situationen ur ett annan perspektiv nu.

Jag pluggar och min sambo jobbar, vi delar hälften på hyran och mat, han betalar internetkostnad och alla bilavgifter. Jag betalar tv-avgift, el och en slant till bensin. Sen lägger vi hela tiden undan pengar till t ex hundarna, lägenheten och bilen. Jag betalar mina personliga räkningar och han sina :) (Bökigt att förklara!
Men vi delar på det som är gemensamt och betalar våra egna saker var och en!

Vi har delad men gemensam ekonomi. Dvs min sambo "sparar" genom att satsa på sin firma och amortera, medan jag lägger pengar på hög på sparkontot så gott jag kan.

Vi har även skrivit samboavtal, vi tar alltså bägge med oss det vi hade med oss in ifall vi skulle separera.

Det löpande delar vi på något sånär rättvist.

Tiana; har ni då ungefär lika stor inkomst eller skiljer det sig?

Du skriver att ni tar med er det ni hade in i förhållandet om ni skulle separera, avser du då även det ni införskaffar/intjänar under tiden i förhållandet eller hur fördelas detta? (Spar pengar och amorteringar exempelvis.)

Han rör inte mina konton och jag inte hans hus :) 

Det som köps under tiden spar vi kvitton, så vet vi vem som köpt vad. Vi har tyvärr bägge sett hur jäkliga folk kan vara vid en separation…

Och inkomsterna varierar, jag tjänade mer innan. Är arbetslös nu så han bär den stora bördan just nu.

Skulle vi gifta oss ändras ju förutsättningar och regler lite, så då tar vi en ny diskussion.

Tiana; okej, så ni har uppdelningen "hans tv", "hennes dator", "hans soffa" och så vidare?

Låter ju bra att ni kan samarbeta och så ni får det att fungera i alla fall! =)

Det låter ju inte så romantiskt direkt, men det fungerar väl för oss. Kanske för att vi är likadana i grund och botten. Och så skämtar vi mycket om det med. "Hörrdu, ska du använda min TV får du faktiskt betala hyra för det." "Du, du sover faktiskt i MIN säng" osv… 

Allt används ju gemensamt, och vi ser dem som gemensamma. Det är bara skönt att veta att vi inte behöver slåss ifall nåt händer :D

Så länge det fungerar, det fungerar ju uppenbarligen för er och ger även en upplevelse av trygghet vilket borde anses givande. Framför allt om båda har bidragit ungefär jämlikt så kan det säkert vara en smidig överenskommelse. =)

Vi har gemensamt konto. Min man jobbar heltid och jag 25-50%. orkar inte mer men försäkringskassan anser inte att jag är sjuk..

Jag har koll på ekonomin och betalar alla räkningar. Sedan när allt är betalt och vi tagit ut pengar till mat (betalar det kontant så man inte kan köpa onödiga saker) så finns lite kvar som vi får köpa det vi vill/behöver+ pendelbensin. 

Hade vi inte haft gemensamt hade jag aldrig klarat mig.

Vi har väldigt olika inkomster, under en period var jag utförsäkrad och hade nästan ingen inkomst alls, men nu har jag ett bra deltidsjobb och drar in lite mer även om det fortfarande är lite osäkert och ojämnt. Men det har hela tiden varit min sambo som har dragit det största lasset ekonomiskt, han var införstådd med hur det skulle bli innan vi flyttade ihop och har valt att ta det.

När vi gifte oss strukturerade vi om vår ekonomi så här:

Först skaffade vi ett gemensamt bankkonto, som vi båda har betalkort på. Vi gjorde en sammanställning av alla nödvändiga kostnader - inte bara gemensamma saker som hyra, el osv utan även enskilda "obligatoriska" utgifter som CSN-lån, SL-kort, fackavgift osv. Plus mat förstås.

Summan av allt det här blev x tusen. Min man har då en stående överföring av x tusen från sitt lönekonto till det gemensamma. När de pengarna har förts över har han y tusen kronor kvar som han kan göra vad han vill med.

Eftersom han har y tusen kvar som "egna" pengar behåller även jag y tusen av min lön. Allt som överskrider y tusen (vilket har kunnat variera rätt mycket från månad till månad) för jag över till ett gemensamt sparkonto till resor, möbler och andra större utgifter som inte finns med i månadsbudgeten.

Man kan tycka att det är orättvist att han betalar så mycket mer, men man kan också se det som rättvist att vi har lika mycket "egna" pengar utanför det gemensamma. Innan vi gifte oss hade vi en annan uppgörelse (t.ex. att han betalade hyran och jag betalade andra räkningar) som innebar att han betalade mer men också hade mer pengar över. Det var rättvist på ett annat sätt.

Sen blir det förstås alltid gränsdragningsfrågor om vad som ska ingå i det gemensamma och vad vi ska betala från våra "egna" pengar. Presenter till andra t.ex. Men vi brukar ha lätt att komma överens om hur vi ska göra. Sen är det upp till var och en hur mycket man vill spara och hur mycket man vill bränna på kläder och fritidsintressen.

En nackdel är att vi bara har betalkort på det gemensamma kontot eftersom vi tyckte det var en onödig utgift med flera kort. Vi har kreditkort till större utgifter, men använder dem sällan. Så för det mesta betalar vi även privata saker med betalkortet, sen måste man komma ihåg att föra över pengar från det egna kontot till det gemensamma. Det är lite meck, men det funkar.

Jag tror det underlättas av att vi har samma inställning till pengar, vi är båda ganska gnetiga och gillar att spara, och vi vill båda snåla i vardagen för att sedan kunna lägga pengar på roliga saker som kan få kosta lite mer någon gång ibland. Det är ju roligare med en lyxmiddag än 100 pressbyråkaffekoppar!

Jag har levt i flera olika "ekonomier" allt från där alla penmgar kommer till ett gemensamt konto till att alla räkningar delas rakt av och vi har varsin del att betala till det jag har just nu vilke jag nog gillar mest.

Vi räknade ut vad jag får ut på ett år och vad han får ut och just nu så ligger han på ungefär 4 gånger mer än mig i inkomst så alltså betalar han så mycket mer.En gång om året så går vi igenom vad vi har att röra oss med och ändrar därefter

Vi har delad ekonomi pga att vi har så olika saker som vi vill lägga pengar på. Nu får han göra vad han vill med pengarna på sitt lönekonto och jag gör vad jag vill med mina (efter att vi hjälpts åt med löpande utgifter, räkningar mat osv)

miljonarskan; okej, är det att ni prioriterar olika saker eller att den ena vill spendera mera samtidigt som den andre vill spara?

#44 Ja han vill byta elektronikprylar stup i ett, jag tycker det är onödigt och vill hellre spara. Sen att jag då också tittar på "hans" TV ja men så blir det ju. För mig dög den gamla bra men han ville byta. Likaså stereo olika ljudanläggningar och annat jag aldrig skulle valt att  lägga så mycket pengar på.

miljonarskan; okej, så länge det fungerar bra så är det väl en bra lösning. Hur länge har ni bott tillsammans?

i 2,5 år

Okej. =)

Spännande att höra vilka olika lösningar som olika personer har!

Ja det skulle inte passa bra med bara ett gemensamt konto där alla våra pengar finns. Han skulle garanterat "brassa på" även med mina pengar och hitta fler anledningar till att byta dator mobil mm än oftare.

Självklart är det inte heller så att jag aldrig betalar något till teknikprylar, vi kommer överens från gång till gång. Typ att jag vill ju ha ny tv NÅN gång och då kanske jag lägger några tusen men sen om han värdesätter en "värstingTV" med en massa extrafunktioner som enligt mig är onödiga så betalar han en större summa än mig till dem, om du förstår.

Det skulle säkert bli tjafs för många om dom hade som oss men hittills har det iaf funkat bra för oss.

Alla versioner fungerar så länge man är överens, jag kan ta mina morföräldrar som exempel som varit gifta i ca: 60 år, som fortfarande (åter) har separat ekonomi då de prioriterar olika saker många gånger, så för vissa är det permanent en bättre lösning. Inget fel i det utan helt enkelt spännande hur olika personen löser saker.

En sista följdfråga bara, har ni ungefär samma ekonomiska förutsättningar? Eller tjänar någon av er betydligt mer än den andre?

Han har 1000-1500 i snitt mer att "leka med"/månad men det är absolut inget jag retar mig på. Han har ansträngt sig mer än mig att ta sig dit också :)

Låter som ni har en bra balans på det hela. =)

(har inte läst hela tråden)

Jag och min man har haft gemensam ekonomi från första året vi bodde ihop (efter ½ år att bo ihop insåg vi hur idiotiskt det var för oss att ha separata ekonomier och "dela" på allt det var ca 1 år in i förhållandet)

eftersom vi tjänar varierande, jag har 6300:- efter skatt och han har mellan 0:- och 13000:- efter skatt (13000:- max 2 mån/år) så allt åker i samma "pot" och allt betalas från det. Vi har olika konton däremot men vi har ganska livlig trafik mellan om tex han behöver bensinpengar (han har körkort inte jag) så för jag över om han har slut, behöver jag köpa mat tex för han över till mig om jag har slut på pengar.

jag har till och med betalat hans presenter till mig från mitt konto och vice versa 😃

våra olika hobbies betalas också från oss gemensamt.

sparande har vi på flera olika konton både han och jag så att det alltid finns pengar att ta av.